Stockholmsmiljonen

Fjärde Stockholmsmiljonaren: Patrik Brissman

2011-11-23T15:02:00.003+01:00

Stockholmsmiljonen träffade Patrik Brissman, en av grundarna av produktionsbolaget OTW. Det blev ett snack om drivkrafter, unga ambitioner och kollektivtrafik! Om en stad som här igenkorkad, människor som inte hinner i tid och trängsel, denna trängsel. - Varför är det så svårt att få det att fungera? Att köra direktbussar från förorterna in till stan, frågade Patrik.
Patrik berättade att det svårt att hitta folk att anställa.
- Känner du någon som kan redigera, till exempel?

Men de måste ju ha någonstans att bo också. Och så tänker jag på alla dessa bromsklossar som står i vägen för stadens utveckling. Trafiken och bostäderna och kompetensen.

Läs hela intevjun med Patrik i boken 100 Stockholmsmiljonare som släpps hösten 2013. Vill du själv bli en? Hör av dig till maryam.yazdanfar@riksdagen.se

Och vill du veta hur trafiken i Stockholm skulle kunna funka? Läs Erika Ullberg, stockholmssosse som har hand om trafikfrågor. Hon har ambitioner!

PanAm!

2011-11-21T19:33:00.001+01:00

Vad gör man om det är den tråkigaste novembermåndagen och man behöver piff? Man suckar puff och kör panamstil med en prickig scarf.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Mitt snabba svar till Arion Chryssafis

2011-11-17T13:10:00.000+01:00

Hej Arion,

tack för snabbt svar. Mina snabba tankar efter ditt mail.
1. Att antalet barn i förskolan ökat är ingen nyhet. De har de gjort ganska länge just nu. Men det har inte byggts förskolor i samma takt. Därför blir det mycket paniklösningar.
2. Ställ aldrig grupp mot grupp. Barn i förskoleåldern behöver förskola. Och barn som är hemma med sina föräldrar behöver öppen förskola. Till öppna förskolan går man under en så kort tid, kanske ett halvår, om öppna förskolan då är stängd missar man hela den fantastiska verksamheten. Dessutom vet jag att barn som inte har tillgång till en bra öppen förskola väljer att börja förskolan tidigare än de som har det.
3. Att skola in små barn två gånger i olika lokaler under ett och samma år är inte bra. Det är riktigt dåligt.
4. Tänk om. Tänk nytt. Tänk baracker, tänk bussförskola på kort sikt. Tänk fler nya bra förskolor på lång sikt.
5. Och återigen. Ställ aldrig en grupp barn mot en annan.

Hälsningar,
Maryam Yazdanfar

Svar från Arion Chryssafis (m), barn- och utbildningsnämndens ordförande i Solna

2011-11-17T13:03:00.000+01:00

Hej

Jag delar din uppfattning om att den öppna förskolan är viktig, uppskattad och bra.

Samtidigt så ser vi att antalet barn som behöver plats i förskola ökar kraftigt. Det är något i grunden mycket positivt men ökningen är kraftigare än de prognoser vi har för planering och det finns en topp i början av året.

I år har det öppnats drygt 200 nya platser. Under hösten så har vi medvetet valt att ha tomma platser i förskolorna för att kunna möta efterfrågan i början av året.

Som det ser ut idag kan det bli svårt att erbjuda alla plats och det är därför vi tog beslut i går om att kunna ha en tillfällig förskola i den öppna förskolans lokaler om behov föreligger. Det är behovet av platser i förskolan som styr.

Vidare vidtar förvaltningen andra åtgärder för att kunna erbjuda plats i förskola. Är dessa åtgärder framgångsrika så behöver inte öppna förskolans lokaler tas i anspråk-exempelvis så öppnar Råsunda förskolor en paviljong i Haglund och barnen flyttas till råsunda i höst. Andra åtgärder är att erbjuda ur och skur där det finns en efterfrågan. att bygga bort kön tar minst 6 månader med exempelvis paviljonger-familjerna vill ha plats i januari

De prognoser vi har nu tycks vara bättre än de tidigare- i november överensstämmer prognosen relativt väl. Det underlättar enormt för planering men samtidigt måste vi ha ett system som täcker tillfälliga toppar i närheten av där barnen bor om det är möjligt.

Avslutningsvis vill jag understryka att jag inte vill lägga ner någon öppen förskola. En garanti för att det inte ska bli permanent - beslutade nämnden också att barnen som börjar på den tillfälliga förskolan får sitt första- eller andrahands val till hösten.

Avslutningsvis så hoppas även jag att vi inte behöver använda de öppna förskolorna.

Bästa hälsningar

Arion chryssafis

Mail till Arion Chryssafis (m), ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Solna

2011-11-17T09:55:00.000+01:00

Hej Arion,

innan du avfärdar det här mailet, läs det. Vi har haft våra duster i politiken, men här tror jag faktiskt att vi har en gemensam utgångspunkt som småbarnsföräldrar.

Kommer du ihåg när din minsting var 13 månader? 13 månader och ni hade haft en helvetesnatt. Du hade varit uppe en sisådär nio gånger och barnens mamma lika många...morgonen hade börjat med tandagnisslan och fler sammanbrott än någon kan förstå. Ingen vill äta. Ingen vill klä på sig. Det är svinkallt ute så du tänker att storasyskonet får gå till förskolan i pyjamas. Du är så trött på hela skiten att du tror att du dör. Du tror verkligen att du kommer att dö av sömnbrist. Du kan inte äta, du kan inte gå, du kan inte stå för du är så trött. Varje andetag känns som en ansträngning. Då har du två alternativ. Antingen går du tillbaka hem till ett kök insmort i den där kletiga äckliga bebisgröten. Då får du också ägna dig åt de där käcka 13-månaderslekarna. Eller så går du till öppna förskolan, sätter ned bebisen i lekgropen och tar en kopp kaffe. Marie och Barbro kommer och frågar hur det är. Du berättar om den hemska natten och morgonen och om hur urusel förälder du känner att du är. Och sakta, medan, du får berätta, får lite nattningstips och känner hur koffeinets krafts sprider sig i kroppen känner du att du landar. Frustrationen är lite mindre. Energin lite mer. Du kanske klarar den här dagen också.

Arion, du vet varför öppna förskolan behövs. Lägg inte ner den. Det är bara dumt. Och jag tror att om du verkligen tänker efter finns det andra sätt att lösa förskolebristen i Solna. Kom igen nu Arion, från en småbarnsmorsa till en småbarnsfarsa. Du fixar det här.

Hälsningar,
Maryam Yazdanfar

Vem tar strid för framtidens Zlatans?

2011-11-14T11:02:00.001+01:00

Jag har sparar ett kapitel av Zlatanboken för att den inte ska ta slut. Jag trodde inte jag kunde älska honom mer än jag gjorde men det gör jag. En människa jag aldrig har träffat.

Och så tänker jag på ensamheten och kantigheten han berättar om. Rektorssamtalen. Buset. Att aldrig få tillhöra på riktigt. Känner igen mig.

Jag och Zlatan tillhör samma generation och lika vilsen som han kände sig när han träffade Ajaxgubbarna första gången kände jag mig i riksdagen. Bland kostymerna och den där svensknormen. Vad är fiskbestick, liksom?

Sen undrar jag...fattar ni vilken kraft som finns härute? Där husen är höga, ungarna kantiga och språket är hårt, där finns en styrka och kreativitet som ni inte har en aning om.

Det viktigaste framtidsarbetet politiken kan göra är att ta strid för framtidens Zlatans. Att våga se ungarna bortom kantigheten. Att inte göra det är ödesdigert.

Så. Vem törs?

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Aktuell besatthet: Lotta Lundgren

2011-10-30T14:51:00.001+01:00

Jag har ett stalkerbeteende som inte är sunt. När jag, främst i populärkulturen träffar på en människa jag gillar, eller människa som gör saker jag gillar blir jag besatt. Nära maniskt besatt.

Lotta Lundgren har varit en av de människorna ett tag nu. Närmare nio år, sedan vi i present fick hennes första kokbok Köksskolan i present. Det är en grym grundbok om smaker och råvaror. Om jag var din hemmafru grundar sig i bloggen med samma namn. Det jag fullkomligt älskar med den att den är snygg:

men också rebellisk och anti den överpretentiösa mathetstrenden som är idag:

Den känns som den Lotta Lundgren vi lär känna i Landet brunsås. Jag gillar att hon säger att en måltid inte alls behöver vara lagad. En måltid är livsmedel vi imundigar med folk vi snackar med runt ett bord. Enkelt och glatt. Som livet alltid borde vara.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Att bara få leva, del II

2011-10-28T22:51:00.000+02:00

Direkt från den längsta nattningen i världshistorien. Du vet när barn är så trötta att de bara hittar på de knäppaste sakerna att göra. För att det ska hända nåt, efterrsom alla vill gå och lägga sig och ingenting annat händer.

Hur som. Som en fortsättning på min postning igår måste jag berätta om oron. Den enorma oron som också är en stor del av livspusselproblemet. Den vanligaste frågan jag får av föräldrar som ska ställa sin unge i förskolekö är förstås vilken som är bäst.

Med rätta för kvalitetsskillnaden är enorm. Och skulle ungen visa sig ha någon typ av behov utöver den som beslutsfattarna bestämt är norm blir skillnaderna ännu större. Första exemplet är vännen vars dotters förskola saknar kompetens. Kompetens att se just henne. Därför blir konflikterna så stora att dottern fått stressyndrom. En femåring med tydliga stressyndrom. Andra är är släktingen som får köpa in läxhjälp till femtonåringen eftersom skolan inte kan hantera mycket små problem i läs- och skrivförståelse. Och grannen vars son blir retad i förskoleklass, för att han vill ha klänning på sig. De så kallade pedagogerna säger uppgivet att det är så ungar är. Högt och lågt. Litet eller stort. Allt det här skapar oro. En molande värk som kommer från den stund du lämnar skolan eller förskolan och som påverkar hur du får ihop resten av livet. Så nog för att hjälp i vardagen är viktig men ingenting är så viktigt att känna sig trygg vid lämning och kunna lägga all sin kraft på jobbet när man väl är där.

Den där oron är förresten till den största delen kvinnornas. Den och kontrollbehovet. Behovet att ha hem, familjeliv, sociala relationer, upplevelser och kläder fläckfria. Senast idag hörde jag några föräldralediga morsor oja sig hur dito farsor klädde på barnen för lite och för omatchat. Och jag fick verkligen lägga band på mig själv för att inte säga att de skulle ge sig. Ett delat föräldrarskap utgår ifrån övertygelsen om att din partner älskar barnet precis lika mycket som du. Han vill inte heller att ungen ska frysa, han gör bara en annan analys av aktuella väderleksförhållanden. Och det är faktiskt så att om du ska ha tid att göra karriär kan du inte lägga all koncentration på vilken mössa som funkar med vilka vantar. Så släpp det. Barn till föräldrar som älskar dem och vill väl har sällan setts ta livslång skada av varken höstvindar eller kläder vars färger skär sig. Låt papporna ta halv makten hemmet så kan kvinnor koncentrera sig på att ta halva makten i samhället..och kanske nå så långt att vi till och med får hela lönen.

Att bara få leva, del I

2011-10-27T21:16:00.004+02:00

Hemmafrudebatt hit och Malin Wollins krönika dit. Sen finns det kristdemokrater. Ack, ack, dessa kristdemokrater. Den ena säger att det personliga inte är politiskt. Och den andra politiserar det personliga valet och säger att de som väljer karriären skadar sina barn. Jag står fast vid kravet att kristdemokratiska riksdagsledamoten Emma Henriksson då i rimligtvis borde avgå ur riksdagen för att inte skada sina egna barn.

Det privata är politiskt. Min mormor har aldrig jobbat en dag i sitt liv, födde sin första unge vid 13 och lärde sig läsa när hon var 25. Jag är lagstiftare medan min man Poeten är föräldrarledig. Tre generationer och en världsdel senare. Säg inte till mig att det inte är politiskt. Att det inte beror på tusentals kvinnors kamp för sin rätt och sitt värde.

Och det är just där, när politiken och de politiska förhållandena faktiskt avgör hur vi har det vid köksbordet och i sängen som provokationerna blossar.

Arbetet i hemmet är politiskt. Den absoluta majoriteten av arbetet av kvinnor som inte får lön för detta. Kvinnor planerar, strukturerar och genomför detta arbete. Det gör att vi kan lägga mindre tid på det avlönade arbetet vilket leder till mindre ekonomisk makt nu och när vi går i pension. That's a fact. Ett svar på det problemet är att göra det arbetet avlönat genom välfärd och RUT, exempelvis. Problemet med de senaste årens dogmatiska ja- och nejdebatt om RUT är att de viktigare debatterna har hamnat i skymundan. Vi borde debattera villkoren för hela tjänstesektorn - vilka kan efterfråga vilka tjänster? Men vi borde också debattera det som sker där hemma. Normerna, kraven och förväntningarna.

Min svärmor är född 1936 och tillhör den första generationen kvinnor som verkligen ville göra karriär. Hon planerade sin tid och valde medvetet bort de värsta dammråttorna. Fönstren fick vara skitiga och det hembakta fick maka på sig för att hon valde att jobba. Svärfar lagade all vardagsmat men svärmor hade fortfarande ansvaret för logistiken mellan hem och skola.

Men arbetslivet är hårdare idag. Armbågarna vassare. Och hemmet måste fungera. Jag tror att RUT kan vara svaret på några av frågorna. Men jag är också rädd för att RUT gör att kraven höjs. Nu när man kan köpa städhjälpen kan man lägga tiden på - ja vadå? Baka macaroner? Att aldrig ha tandkrämsmärken på badrumsspegeln? Att få det att se ut som ett heminredningsmagasin hemma? Tänk om RUT också gör att våra krav på livet blir helt orimliga? Att vi inte längre accepterar en ofluffad kudde? Får vi då tid att förverkliga oss att tänka, jobba och läsa alla de där böckerna? Så tänkte jag när jag läste Malin Wollins krönika. Hur tänkte du?

Stay tuned för imorgon skriver jag om ångesten att välja fel förskola och om hur rätt förskola gör att resten någonstans kan kvitta. Och om att kvinnor måste backa från makten i hemmet om vi ska få makt i samhället.

Stay tuned.

Bilder som gör mig glad

2011-10-27T13:42:00.001+02:00

Vissa dagar är som klet. Klet man känner på insidan när man vaknar jätteförkyld. Då kollar man i telefonen och tar fram en bild som gör en glad. Tada! Jag och Cissi. Cissi och jag. Och så mycket cola light så man får hjärtklappning.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Utveckla för tusan!

2011-10-25T08:41:00.001+02:00

Jag ger dig tråkigt förortstorg komplett med de gyllene bågarna till höger och Pressbyrån till vänster. Kattis som äger kaféet jag hänger på och som serverar mitt favviskaffe utan att fråga har massa idéer för detta torg. Bord runt fontänen! Kultur! Medelhavskänsla! Men kommunen tyckte det blev för mycket. Sånt gör mig bara trött. Snark! Så enkelt och bra för alla. Men initiativkraften bara brutaldödas. Prallellen till monsterarenan som byggs på andra sidan stan finns där. Den är tydligen inte för mycket.

Kattis borde för övrig bli Stockholmsmiljonare. Ska fråga nästa gång jag sticket in huvudet.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Tredje Stockholmsmiljonaren: Magnus Jansson

2011-10-24T09:43:00.000+02:00

Var vill du helst äta lunch och middag? På Grill! Var vill du hänga i baren? På Le Rouge! Var vill du dansa en sommarnatt? På F12 Terrassen! (Fast man får inte dansa där - mer om det i boken!). Tre män ligger bakom några av de absolut starkast lysande stjärnorna stjärnorna på Stockholms kroghimmel - Melker Andersson, Daniel Couet och så VDn Magnus Jansson som vi träffade för ett tag sedan. Fördelningen är tydlig - Melker och Daniel är entreprenörerna, förändringsdrivarna och trendskaparna.
- Jag gillar strukturer. Jag är kamrermänniskan. Jag vill styra upp och konretisera, säger Magnus.

Det är ju lätt att ledas in i en föreställning om att det bara är det edgy sinnliga som får plats i entreprenörskapet. Inget kunde vara mer fel. Kamrern behövs.

Läs hela intervjun med Magnus i boken 100 Stockholmsmiljonare som släpps hösten 2013. Vill du själv bli en? Hör av dig till maryam.yazdanfar@riksdagen.se.

Säg hej till Kungsholmen!

2011-10-20T12:32:00.001+02:00

Kungsholmens gymnasium på besök i riksdagen. Älska tonåringar!

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Näsan över vattenytan

2011-10-19T11:01:00.000+02:00

Det har varit en hektisk vecka. Långa dagar och en överbelastad mobiltelefon. Jag har fått många glada hejarop och schyssta mail från människor som gillat artikeln i Aftonbladet och den intervjun jag gav på Dagens arena. Men en del, i partiet, har också uttryckt sin besvikelse över att jag, som de upplever det inte varit lojal mot partiet. Därför måste jag ändå ta tillfället i akt att kommentera det.

Partilojalitet är viktigt. Det är helt centralt att hålla ihop för att kunna arbeta för sin politik men också kunna visa på skillnaderna mot den styrande regeringen. Det innebär att man ganska ofta får kompromissa fram förslag som jag kanske inte är jublande glad över men som jag vet slutligen gynnar den sak som jag en gång engagerat mig politiskt för. Just därför kan man de räkna de gånger jag uttalat mig mot partilinjen under 17 års partimedlemskap varav sex år i riksdagen på ena handens fingrar.

Men. Och det finns ett men. Det finns frågor som är av sådan principiell art och som är så grundläggande för mitt partimedlemskap att de överskuggar allt annat. Medborgarskapet är en sådan fråga. Det finns olika sätt att se på medborgarskap. Genom historien har idén om blodsband och etnicitet som grund för medborgarskapet stått emot de principer som utvecklades under Franska revolutionen och som sa att alla som lever inom en stats gränser, oberoende etnicitet eller religion är medborgare och därmed har samma rättigheter och skyldigheter. Den principen var också helt central för den arbetarrörelse som för hundra år sedan slogs för allmän och lika rösträtt i Sverige. Medborgarskapet ger oss de rättigheter vi behöver för att kunna vara politiska individer. Det ger oss rösträtt och rätten att kandidera till alla offentliga uppdrag. Därför kan, i mitt tycke, medborgarskapet aldrig vara halvt eller villkorat. Antingen uppfyller du krav som ställs för ett medborgarskap eller så gör du det inte.

För mig har frågan också en djupt personlig aspekt. Jag kommer fortfarande ihåg de intervjuer som den svenska staten gjorde med min familj för att vi skulle få bli svenska medborgare. Att få bli svenskar, administrativt, var helt avgörande för att vi skulle börja den långa vandringen mot att bli en del av vårt nya land. Frågan handlar om mig, mina föräldrar och mina barn.

Därför var det med bedrövelse jag såg hur detta orimliga förslag började valsa runt i socialdemokraterna. Jag blev också rädd för vad förslag som detta skulle kunna innebära för det politiska klimatet. Det är förklaringen till mitt agerande. Det blev viktigt att vara tydlig i sakfrågan. Men det blev också viktigt att ta reda på hur det kunde ske. Frågetecknen är fortfarande inte borta. Jag hoppas någon gång få svar på alla mina frågor. Med denna postning hoppas jag ha skapat klarhet i mitt agerande. Och så tipsar jag om Åsa Petersen som skriver om samma ämne.

Så jäkla mycket vardag

2011-10-03T19:37:00.001+02:00

När jag står med middagsdisken och ungarna bara är arga på mig och världen och varandra så tänker jag på Ralph M Steinman som fick Nobels medicinpris idag men som dog i fredags. Så himla sorgligt. Eller inte alls. Han får ju i alla fall ett fantastiskt erkännande samtidigt som han slipper en kungamiddag.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Vad kan komma ut ur kroppen?

2011-10-03T14:48:00.001+02:00

Rolig copy! Funderar liksom på vad, förutom det vanliga, som kan sägas komma ut ur kroppen...

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Länkkärlek

2011-10-03T13:39:00.001+02:00

Ibland hittar jag en blogg som gör mig till en galen stalker. Här är Nina Åkestam. Så smart, cool, välformulerad, feminist och sa jag smart? Fy fan vad bra hon är. Om du kollar av imorgon har jag läst h e l a bloggen.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Glimtar av helgen

2011-10-02T22:27:00.001+02:00

Vi gick på gympa, Liten och jag. Och sprang i hinderbana, som skeppsbrott man gjorde på skolgympan. Jag lyfte henne i knäna och hon var skottkärra "som på landet, Maryam!".

Sen skulle jag på härliga Ps 30-års fest! Mötte upp finaste H och var sjukt pepp. Pussade på många av mina favoriter tills 20 minuter gått och mamma ringde. Ännu Mindre skulle sova där men hade ångrat sig. Jag åkte dit och det blev bebisfest. Winwin på något sätt.

Och idag. Jag läste Katrine i AB. Sen har vi läst hela, jag menar hela barnbokshyllan.

Och så sändes inslaget. En sägning kom inte med. Det om att Ardalan Shekarbi och Luciano Astudillo är två av de mest begåvade politikerna i vår generation och att det är en förlust för socialdemokratin att inte ha dem i ledningen.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Varför Stockholmsmiljonen?

2011-09-30T09:00:00.000+02:00

Läs Jan Nygren på DN debatt idag. Socialdemokratin har gått från att ha varit själva kraften som uppmuntrat människor att hoppa, ta chansen och lyckas till att helt sakna förståelse för de drivkrafter som gör att vi vågar. Därför behövs Stockholmsmiljonen. Därför behövs Jan Nygrens inlägg i debatten. Därför behövs Stockholmsmiljonen.

Andra Stockhlmsmiljonaren - Lina Skandevall

2011-09-29T09:35:00.000+02:00

Det här är Lina Skandevall. Vet ni varför hon är suddig? För att hon banne mig inte kan sitta still! Jag och Cissi, var och PRAOade hos henne igår. Och när vi kom hem, hade vi pratat, känt och upplevt så mycket så att vi var helt genomslut. Eller som Cissi skrev på fejan:

Vi har pratat så mycket idag att är jag helt galet hes :-) Nice på nåt sätt.

Jag tror att det blir så när man instinktivt känner att man har något världsomvälvande på gång. Och det har vi med Stockholmsmiljonen.

Igår då? Vi snackade med Lina, Jessica och Alida på Linas kontor. Jessica är ansälld av Lina deltid och driver sitt eget bolag deltid. Alida är grafisk formgivare som gjorde sin praktik hos Lina och som Lina sedan uppmuntrade till att starta eget. Drivkrafterna är olika, ibland vill man bara kunna leva av att göra det man tycker är kul. Men Lina var tydlig:
- Jag vill inte ha någon chef. Jag mår dåligt att fasta anställningar. Jag klarade inte av att vara kvar på ett jobb längre än ett halvår.

Vi sprang vidare och tog en spontanfika med Anne Revland, näringslivsdirektör i Norrköping och talade vidare om chefslösheten, framtidstron och Norrköpings potential.

Vi hann med två kundmöten också. På Hyresfastigheter och the Lamp hotel.

Två räkmackor till middag, så mycket skratt så att det värkte i magen och en massa idéespånande senare var vi tillbaka i Stockholm.

Läs hela intervjun med Lina i boken 100 Stockholmsmiljonare som släpps hösten 2013. Vill du själv bli en? Hör av dig till maryam.yazdanfar@riksdagen.se.

I morgon ska jag berätta

2011-09-28T20:24:00.001+02:00

I morgon ska jag berätta vad jag och Cissi gjorde i Norrköping i dag. Men först måste jag verkligen sova.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Vill du bli Stockholmsmiljonare? Ring Thomas!

2011-09-27T08:00:00.002+02:00

Okej, det här är så coolt att man dör en smula. Funderar du på att starta en syjunta för världsfreden? Eller har du kommit på ett grymt sopsorteringssystem till den egna bostadsrättsföreningen? Starta ett företag! Och på vägen kan du få gratis och skitsmart hjälp av Center för socialt entreprenörskap i Stockholm. Lyssna på det här: det enda kravet är att idén ska göra världen bättre och att du ska tjäna pengar på det.

Idag var jag på Villa Bellona vid universitetet och träffade en av grundarna för centret, Thomas Arctaedius. Han är precis lika glad och schysst som han ser ut men han gillar inte att bli fotograferad. Han och hans kollegor jobbar dels med att insperera oss, ge oss råd och att inhysa oss i Ville Bellona vid universitetet där de håller tid. Håller idén bistår de alltså med råd, tips och kontorsplats i upp till ett halvår. Bättre blir det liksom inte. Och jag skriver vi därför att jag blev så inspirerad. Redan nu flödar tankarna kring vilka typer av företag man skulle kunna starta...

Blir du väldigt nyfiken och vill veta allt? Börja med att läsa förstudien.

Första Stockholmsmiljonaren - Ola Mattisson

2011-09-26T20:51:00.001+02:00

Ja, jag kallar dem för det för alla är inte miljonärer - än. Men de kanske blir. Och det tycker jag är bra.

Jag kan lugna alla skeptiker med att det inte är ett försök att starta socialdemokratisk stureplansavdelning och abrovinker för att köpa några stackars röster. Jag ska inte vältra mig i ostron och champagne på arbetstid (även om jag glatt erkänner att båda elementen gör livet betydligt mer angenämt). Stockholmsmiljonen är ett försök att göra verklighet av framtidens sagor. Stockholmsmiljonen är själva grunden till att jag blev socialdemokrat. Politik som förändrar liv, gör världen bättre och staden jag älskar större.

Kort sagt, och för att anknyta till SSUs valaffisch 1948. Begåvad men fattig. Ge honom lika chans. Begåvad men tjej. Ge henne lika chans. Begåvad men blatte. Ge henne lika chans. Begåvad men utan ett rum att få ro och läsa läxorna i. Ge dem lika chans. Begåvad och i rullstol. Ge honom lika chans. Begåvad men arg på skolans auktoriteter. Ge honom lika chans.

Den här stan är begåvad med så många fantastiska människor. De människorna ska ha många chanser. Så att stan får en chans och rejält med konkurrenskraft.

Stockholmsmiljonen börjar med att träffa 100 Stockholmsmiljonare. Jag vill veta vilka ni är och vilka era drivkrafter är. Först ut är Ola Mattisson.

Ola är den enda människan i världen som jag lyckats fixa en äkta löpsedelskandal med. Han är VD och grundare av kommunikationsbyrån 7 billion. Vi åt lax och bönor och kål och snackade om alla hans företag. Det första sålde studentmössor på gymnasieskolor. Det sålde han. Sen drog han till Brasilien för att hitta lösningar för webbaserade finansiella transaktioner.

7 billion växer och Ola vill anställa men tvekar. Kommer han att kunna ta ansvaret?

Vi snackade om ångesten och drivkraften och kraften i att tro på sin egen förmåga. För Ola tror att allt är möjligt. Men vissa saker tar bara lite längre tid.
- Vad är målet? frågar jag.
- Jag ska bli miljardär, säger Ola tvärsäkert.
- Varför?
- För att förändra världen.

Läs hela intervjun med Ola i boken 100 Stockholmsmiljonare. Vill du själv bli en? Hör av dig till maryam.yazdanfar@riksdagen.se.

Hej torsdag!

2011-09-15T21:02:00.001+02:00

Sjukt hektiskt dag. Poeten var borta så det blev till att jonglera med fantastiska barnvakter samtidigt som att riksdagen skulle öppna. Och då tänkte jag...

Varje år, vid riksdagens högtidliga öppnande, sköljer känslan av att vi är så jävla lurade över mig. Först går alla in och snackar och är normala människor. Sen kommer ett gäng som av födsel är finare. Då ska man stå upp och nicka och fan och hans moster. Det är så förbaskat sjukt. Om folk sprang mer på kungaarrangemang skulle vi få se fler republikaner. De är ju helt vanliga människor! Varför ska de inte behandlas som just det?

Att pinka på sig precis innan vi ska kasta oss iväg till förskolan är inte snällt. Jag inser nu att Liten använder nedkissning som försvarmekanism varje gång jag är dum. Som en typ av fysisk och psykisk krigföring.

Varför sa ingen att vårt liv skulle bli så förbaskat mycket enklare med syskonvagn?

Jag blev happy happy över alla som kom fram och välkomnade mig tillbaka till riksdagen. Och sa att jag var en bra utskottsordförande. För det var jag.

Vi dog av skratt när vi snackade om stickade livmödrar på föräldrautbildningar och kroppsvätskor vid förlossningar vid lunchen i partimatsalen. Kd-gänget vid bordet bredvid såg lite fundersamma ut.

Och sen det jag alltid glömmer. Använd inte skit som förstärkningsord när du talar med fina moderatdamer. Trots att det förmodligen är det minst formella sammanhanget i världen. De får något oroligt i blicken.

God natt!

Kvällslektyr

2011-09-13T21:36:00.001+02:00

På väg hem från Johannes releasefest. Och redan fast i boken.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Ibland får man till det

2011-09-13T11:54:00.001+02:00

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Spotta då!

2011-09-12T06:12:00.003+02:00

Jag har en tokigt vacker vän, H. Hon skickade mig den här låten. Sen bjöd hon på en varm famn och saffranspannkaka och skratt. Det är grejer som ska dominera en måndagsmorgon.

Så, ska vi förändra världen?

De andras liv

2011-09-11T22:41:00.001+02:00

Nu kanske du suckar och tänker meeh! Den där har alla redan sett! Men se det hade inte jag, för sedan dryga tre år kastar jag mig inte över svår europeisk film som är sorglig. Jag klarar helt enkelt inte för mycket fiktivt elände sedan det första befruktningsögonblicket. Men den här. Jag skippar skitsnacket och säger bara att du ska se den, ok? Men gör det då!

Och tipset fick jag av Gillou i Babel. Se det också. Bara gör det, du blir en bättre människa.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Varför jag älskar storhandling

2011-09-11T19:49:00.001+02:00

För att nu kan krigen, revolutionerna och naturkatastroferna komma. My kids gonna be all right!

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Stockholmsmiljonen FTW!

2011-09-09T11:37:00.000+02:00

Ser ni att det händer saker på bloggen? Det kallas Stockholmsmiljonen, är så sjukt spännande så att jag blir avundsjuk på mig själv igen. Hatar när det händer.

Hej måndag!

2011-09-05T21:20:00.001+02:00

Vaknade som en död människa. Efter soffkissning kom Liten och sparkade på mig hela natten medan Ännu Mindre bestämde sig för att vakna. Varannan timme. Livet en måndagsmorgon, helt enkelt. Inget du skriver på din statusrad på Fejan.

Sedan åkte jag på bussutflykt med Svenskt Näringsliv. Jag gillar Svenskt Näringsliv, de gör ofta väldigt ambitiösa program för företagsbesök. Den här måndagen besökte vi tre kunskapsintensiva företag som hade svårt att rekrytera anställda. De skulle må bra av en kvalitetssäkrad skola och en utbyggd högskola, sug på den du Björklund. Ett av företagen frågade jag om hur de jobbade med jämställdhet. Om det gick att kombinera karriär med föräldraskap. Då påpekade en av personerna från Svenskt Näringsliv att det faktiskt inte är välgörenhet de sysslar med. De ska tjäna pengar. Mitt fel. Jag har en benägenhet att blanda ihop teknikkonsultföretag med Röda korset, händer jämnt.

Kan inte låta bli att undra om det är Svenskt Näringslivs officiella ståndpunkt, att jämställdhet och sånt är välgörenhet. Bra att veta inför kommande avtalsförhandlingar...

Sedan fick jag en video som med all önskvärd tydlighet visade att Ännu Mindre nu ålar. Rakt in i famnen på Solnas charmanta oppositionsråd. Hon började självfallet med att attackera Litens favvispussel och tugga på det så att det var nära upplösningsstadiet. Liten skrek. Och jag tänkte, men sa så klart ingenting eftersom jag är en god mor, haha pay back time.

Sen ringde Helena Gissén på TV4 Nyheterna. Proffsig och påläst. Ska göra en intervju med henne imorgon.

Happy happy! Upprörande upprörande?

2011-09-04T22:21:00.002+02:00

Medan jag stod där i tvättstugan och tvättade det kissiga sofföverdraget så kom jag att tänka på den där skilsmässoboken Happy happy. Att kdmänniskan Charlie Weimers reagerar som han gör beror ju självklart på att han är kdmänniska. Kvinnor ska vara hemma, män ska jobba, barn ska vara tacksamma (kdbarn kissar förmodligen inte i soffor), Alf Svensson tillbedjas och denna inställning ska sedan förnekas när man påstår att man inte har något emot familjer som ser ut på detta sätt, verkligen inte.

Men det som är märkligt är att människor med till synes vettiga idéer om livet och världen reagerar så hårt. Jag har vänner som tagit väldigt illa vid sig. Då undrar jag vad dealen är? Om man nu är lyckligt gift kan man väl fortsätta vara det även om det skrivs en happy happy bok om skilsmässor? Inte kommer väl den boken göra att fler lyckligt gifta utan några problem i världen skickar in skilsmässopapper? Vad är det som är så provocerande? Att människor gör andra livsval än man själv och ändå har mage att vara lyckliga?

Jag som själv lever i en heteronormativ kärnfamilj med barn som kissar i soffan tycker att det finns en befrielse i att det finns kdmänniskor vars barn inte kissar i soffan och elddyrkande hippiefamiljer i kollektiv som äter vetegrässhots när de vill lattja till det. Just därför att mina isoffankissandebarn ska se massor av exempel på hur man kan vara i sökandet efter vilka de själva är. För att de inte ska behöva bli som jag är.

Men kom igen, varför tror du att folk går upp i falsett?

På riktigt?!?

2011-09-04T21:06:00.001+02:00

Jag kan också tycka att livet är jobbigt, att mina föräldrar är dumma, att min lillasyster tar all uppmärksamhet, att det är synd om mig för att jag bara ätit fyra glassar i helgen, att jag verkligen borde få vara ute hela natten och att jag absolut aldrig ska behöva duscha, bada eller tvätta mig någonsin igen. Men inte faen sätter jag mig och pissar i soffan för det.

Kram,
Sign. Tvååringar är absolut inte alltid charmiga

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Sensommar

2011-09-04T09:09:00.001+02:00

Det bästa med sensommaren är att varje fin dag känns som en fantastisk present.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Get a room!

2011-09-01T10:37:00.001+02:00

Det enda som stör min arbetsro är smaskandet från det hånglande paret bredvid.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Rättigheter, skyldigheter och bara bröst

2011-08-31T10:02:00.000+02:00

Igår länkade jag till Fotbollsfrun Malin Wollins blogg som skriver om muslimska kvinnor ska få simma avskilt och i burka i Kalmar. Det finns ju fler exempel på det där. För det är en känslig diskussion. Kvinnors kroppar, sexualitet, rättigheter och skyldigheter. Ytterligheterna spänner mellan folk som vill bada i burkini, ett bisarrt klädesplagg som ser ut så här,

och att bada barbröstad, det tror jag du vet hur det ser ut. Jag gillar inte burka, burkini, niqab och andra klädesplagg som på något sätt signalerar att kvinnans sexualitet är en del av mannens heder och att sexualiteten ska döljas för att hedern ska bevaras. Jag gillar inte heller bikini på fyraåringar eftersom jag menar att den försöker forma in barnet i den sexualiserade normen. Men, jag vill inte förbjuda något av dessa plagg.

Politiker i allmänhet och populistiska politiker i synnerhet gör det ofta lätt för sig genom att antingen ropa på förbud eller säga att alla får väl göra som de vill. Inget kunde vara mer fel. Jag tror att vi behöver fler arenor för att fler ska diskutera saker som stör, förvånar eller är skrämmande. Det är det enda sättet att hitta några gemensamma förhållningssätt och bygga ett samhälle. Därför gör Malin Wollin världen en tjänst. Medans alldeles för många av mina kollegor bara försöker med tystnaden.

Konstigt

2011-08-30T15:26:00.001+02:00

Hittade den här i ett fikarum i riksdagen. Det är så konstigt att någon drejat och glaserat denna. Jättemärkligt.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Shoppingjävulen som vann

2011-08-29T12:25:00.002+02:00

Jag sätter en ära i att inte överkonsumera. Försöker lära mig att lappa och laga. Gillar vintage. Men. Dryga tre år med två grossesser, amningar, purématningar och sandlådeutgrävningar sätter sina spår. Det är uttöjt, noppigt, fläckigt och trasigt i garderoben. Så jag tog ett djupt andetag och lät konsumtionsdemonerna ta över min kropp och själ. Det känns...ingenting, faktiskt. Förstår inte lyckan i shopping.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

[UPPDATERAT] Jo, en av påsarna innehåller i och för sig en overall i storlek 104, som förstås, inte är min. Men jag tänkte bara säga till alla med knodd att passa på att köpa nu. Jag vet det är helt sjukt, men flera expediter jag talade med sa att de brukar ta slut på någon vecka. Vilket vi förra året fick erfara när vi i december blev tvungna att köpa en extra lyxig med extra allt för 1500 spänn. Auch!

"Nalin behövs..."

2011-08-28T08:53:00.001+02:00

Många mailar och kommenterar min förra postning med att de hoppas att Nalin stannar kvar i partiet för att de behövs. Jovisst, men hon har ingen maktbas. Jag blir så trött på det.
- Hoppas Luciano Astudillo stannar kvar för han behövs!
- Hoppas Mariam Osman Sherifay stannar kvar för hon behövs!
- Hoppas Ibrahim Baylan stannar kvar för han behövs!

Ni hör ju hur det låter. I somras bad nättidningen Feministiskt perspektivs tidning Anna-Klara Bratt mig att kommentera mångfalden i socialdemokratin. Kanske något att fundera på i sammanhanget...

Ibrahim Baylan, Ardalan Shekarabi, Luciano Astudillo, Roza Güclü Hedin, Shadiye Heydari, Evin Incir, Evin Cetin, Abbas Zarrinpour, Azadeh Rojhan Gustafsson, Arhe Hamednaca, Faraj Abu-Seifan och Mariam Osman Sherifay. Det är exempel på kompetenta socialdemokrater som på ett eller annat sätt hade kunnat axla ansvaret i socialdemokratins yttersta ledarskikt men som inte fått det. En del av dem har kandiderat men blivit bortvalda. Andra har inte ens gett sig in i maktkampen.

Vad som är helt tydligt är att dessa, eller andra, socialdemokrater med rötterna utanför Sverige inte har vunnit gehör hos den nya partiledningen. Inte heller på den gamla ledningens tid kan partiet sägas ha varit ett under av representativitet men det var på rätt väg. Efter ledarskiftet i mars förändrades läget radikalt till det sämre. Idag är ingen i socialdemokratins yttersta ledarskikt född utanför Sveriges gränser.

Den socialdemokratiska ideologins innersta kärna innehåller kritiken mot klassamhället och idén om jämlikhet som grundbult i samhällsbygget. Under de senaste åren har dessutom en resa gjorts där man identifierat kön, etnicitet, sexualitet, könsidentitet och funktionshinder som andra faktorer som motverkar jämlikheten. Stapplande steg mot att se den intersektionalistiska teoribildningen har tagits. Däremot är kunskapen och förståelsen i politik och representativitet tämligen låg. Under den senaste tiden verkar den ha försämrats.

Lek med tanken att alla i socialdemokratins ledning skulle ha en akademisk examen och sakna bakgrund som löntagare. Dessutom skulle de påstå att de inte behöver erfarenheten för att tillvarata löntagarnas intressen då man i teorin känner till deras behov. Jag vågar påstå att ledningens legitimitet skulle ifrågasättas skarpt och med rätta, inte minst av fackföreningsrörelsen. Nu säger ledningen samma sak om personer som inte är födda i Sverige. Och det vill jag ifrågasätta.

I det socialdemokratiska partiprogrammet identifieras de förtrycksmekanismer som drabbar människor med annan etnicitet än svensk. Partiet skriver under på idén om ett mångfaldssamhälle. Det förpliktigar. Ibland ter det sig dock som att många socialdemokrater tycker att det skulle räcka med ett extra bidrag till invandrarföreningar och besök av socialdemokratiska politiker på deras årsmöten. Det gör inte det. Frågan är om det snarare inte motverkar partiprogrammets ambitioner.

Qaisar Mahmood, huvudsekreterare för den integrationspolitiska kommitté som lades ned av alliansregeringen 2006, skriver i sin bok Small, medium eller large om vägval för ett hållbart mångfaldssamhälle. Där identifierar han två åtgärder som jag menar är bärande om vi skall uppnå partiprogrammets ambitioner. För det första menar han att det behövs åtgärder för att uppdatera samhällets strukturer till den samtida befolkningens behov och förutsättningar. Vi kan inte ha en generell politik för ett Sverige som inte finns och särlösningar för människor som normen definierar som ”de andra”. Här behövs ett förutsättningslöst politiskt utvecklingsarbete som inte räds gamla konventioner. För det andra menar han att en ny svensk normalitet måste växa fram, en svensk självbild som faktiskt speglar dagens svenska befolkning. Här måste socialdemokratin börja med sig själv.

Även om valdeltagandet bland utlandsfödda som grupp, jämfört med svenskfödda är lågt, har människor som invandrat till Sverige av hävd ofta röstat på socialdemokraterna. Anledningen är självfallet att de startat sitt liv i Sverige i klassiska låglöneyrken och därmed attraherats av socialdemokratisk jämlikhetspolitik. Detta är en vikande trend. Socialdemokraterna har en särställning i storstädarnas förorter men den är inte av högre makter given. Varför ska förortsborna rösta på socialdemokraterna om man varken i praktisk politik eller i representativitet visar att man har en politik för människorna som bor där? Och varför ska klassresenären som tagit sig vidare från det första låglöneyrket rösta på socialdemokraterna om socialdemokratin varken har politiken mot orättvisorna eller för att uppnå drömmarna?

Det finns ljusglimtar i socialdemokratin. När SSU i nästa vecka har kongress kommer delegationen från mitt hemdistrikt Stockholms län, det vill säga från Stockholms förorter, till största delen att bestå av människor som är födda utanför Sverige. De driver just en politik för att uppdatera samhällsstrukturerna och krossa den svenska normen. Det är resultatet av ett arbete där man både politiskt och organisatoriskt suddat ut idén om den andra, invandraren, svartskallen eller blatten, och istället angriper samhällets orättvisor, hur komplicerade de än må vara.

Socialdemokratin har en lång men nödvändig väg att vandra. Vi är många som älskar de socialdemokratiska idéerna om jämlikhet som förutsättning för allas frihet och som är beredda att hjälpa partiet på vägen. För till syvende och sist är det en överlevnadsfråga. En socialdemokrati som inte klarar av att se alla samhällets förtrycksstrukturer och se hur de samverkar har inget existensberättigande. Och huvudansvaret har den nya partiledningen.

Att sakna Nalin Pekgul

2011-08-28T00:35:00.001+02:00

Ett av Nalin Pekguls offentliga torsdagsmöten på Tensta torg i december 2008.

Den här torsdagen var jag inbjuden att tala. Tisdagen efter föddes Liten.

Jag kommer att behålla kontakten med Nalin, det vet jag. Ibland kommer hon ringa och skälla. Ibland kommer jag tycka att hon har rätt. Ibland kommer jag att skälla tillbaka. Hon kommer att uppmuntra mig. Alltid kommer hon göda mig med mat och lust vid sitt köksbord och säga att
- Maryam, du måste vara stor, du måste välja dina strider. Det viktigaste är den genomförda politiken.
Och jag kommer att vara trumpen. För jag vet ju att hon har rätt.

Nalin kom in i riksdagen 1994. Jag var då fjorton och hade just genomfört den första valrörelsen med socialdemokraterna. Nalin var 27 och blev på valnatten intervjuad direkt från Folkets hus i Tensta. Hon hade samma korpsvarta hår som jag och talade om saker som gjorde att jag gick med i SSU. Antirasismen, de mänskliga rättigheterna och feminismen. Hon blev snart en av mina superhjältar tillsammans med människor som Mona Sahlin, Anna Lindh och senare, Zlatan Ibrahimovic.

Nalin har under sin tid som ordförande i s-kvinnor fått stå pall för mycket kritik. En gång, när det arbetade två mörkhåriga kvinnor samtidigt på kansliet gick det rykten om att hon bara anställde sina kusiner. För alla vi mörkhåriga socialdemokrater måste ju vara kusiner. Jag har hört folk som säger att hon inte driver jämställdhetspolitik. Men då vet de inte vad hennes kamp mot religiös extremism har gjort för tusentals kvinnor som lever under förtrycket. Att hon med sin kurdiska bakgrund, står i TV med kjolar som slutar ovanför knäna har betytt mer för den kvinnliga emanicipationen än varenda sött integrationsprojekt i världen. Och när hon varje torsdag tillsammans med s-kvinnor i Tensta har öppna möten på fiket bryter hon det offentliga rummets murar på ett sätt som ingen annan kvinna har gjort. Sedan har jag hört att hon inte kommunicerar tillräckligt bra i media. Jag har också hört att hon är med för mycket i media.

Hur man än gör har man liksom ändan bak.

Nalin är som ingen annan och därför kontroverisell. Och därför har jag alltid försvarat henne. Och jag kommer alltid att försvara henne. Men det betyder inte alltid att jag har tyckt eller kommer att tycka likadant.

Nalin har en unik kompetens och erfarenhet som inte längre finns i socialdemokratins yttersta ledarskikt. Ingen i det verkställande utskottet är nu född i ett annat land än Sverige. Ingen bland de politiska talespersonerna i riksdagen. I partistyrelsen finns Mariam Osman Sherifay och Luciano Astudillo. De är två av 26. De flesta andra i dessa organ är heltidspolitiker men inte Mariam och Luciano. Det leder självklart till en sämre maktbas.

Jag tycker inte att s-kvinnor ska behöva ta ansvar över att det socialdemokratiska ledargarnityret bara representerar en del av Sveirge. Men när Nalin Pekgul inte omvaldes fick det störra konsekvenser än det enskilda valet.

Det är illa. Mycket illa.

Ta det tillbaka

2011-08-26T22:40:00.001+02:00

I sommarens inbrott stals barnens filtar som jag hade virkat. Nu tar jag det tillbaka!

Med stolpar i rader till Ännu Mindre.

Klassiska mormorsrutor till Liten.

Gillar samma färger men olika modeller.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

If I ruled the world...

2011-08-25T17:12:00.001+02:00

Det här är Cecilia Palmsäter, visionär, strateg och handlingskraftig levnadskonstnär. Tillsammans har vi ett utvecklingsprojekt som är så spännande att jag chokar, jag skojar inte. Jag blir nästan avundsjuk på mig som får jobba med henne. När vi jobbar ihop brukar vi flytta berg...

Och tatueringarna? Jag, vet, så snygga att man baxnar.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Twisted sister

2011-08-25T09:50:00.001+02:00

Att vara stolt över sina syskon är märkligt, för ingenting är ju ens egen förtjänst. Och på listan över allt med min fantastiska syster som inte är min förtjänst kommer elementen som rufsar om min garderob. För när utvecklingen av min klädsmak stannade någonstans vid tanten anno 1997 ger min syster mig alltid presenterna som får folk att stanna till med ett utrop!

Som nu, på tuben till exempel. Snyggt halsband, utbrister coola hipsterpluggistjejen. Jag hann inte säga att jag, just det, fått det av min syster!

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Femtioelfte gången gillt, Sd!

2011-08-24T16:05:00.001+02:00

På plats hos Kanal Global och mycket riktigt, Sverigedemokraterna hoppade även denna debatt.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Man kanske skulle krossa rasismen?

2011-08-24T15:28:00.001+02:00

Jomenvisst, är på väg för att diskutera flyktingmottagande med någon från Sd. Om de kommer vill säga. Alla gånger jag har försökt har de lämnat walk over. Och så är de ledsna och säger att de inte får vara med.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Fult

2011-08-23T18:13:00.001+02:00

Hur tänkte mother nature när hon såg till att halvårsbebisar är så fula i håret? Att man skulle blunda, köra in näsan i det där fettvecket i nacken, och bara andas in.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Skolstart

2011-08-23T09:30:00.001+02:00

De ska börja nian.

-Inget har förändrats! Du ser likadan ut som förra året.

- OMG, ja ba ska kyssa han!

Tonåringar är anledningen till att stå ut bebisåren.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Filosofiska rummet

2011-08-22T15:57:00.001+02:00

Vissa lyssnar på P1. Jag går till Vurma med samhällskunskapsmaje CH. På en timme blankt avverkar vi dadaismen, den nya läroplanen, allt däremellan och världshistoriens godaste kardemummabullar.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Idag kom hösten...

2011-08-22T11:52:00.000+02:00

...märkte ni det? Indikationerna är duggregn, gula löv och jag som stressat försökte förklara för Liten att jag hade bråttom och behövde samarbete. Det gick bra, jag kom bara tjugo minuter för sent. Och fick reda på att det faktiskt är många, många droppar på himlen.

Annars är jag, som sagt på styrelsemöte för socialdemokraterna i Stockholms län och har propagerat för höjd matmoms, fler unga miljonärer och mer direktdemokrati. Det blir en rivstart i höst.

Vad jag gör

2011-08-22T10:50:00.001+02:00

Sitter på möte med styrelsen för socialdemokraterna i Stockholms län. Känner mig helt ringrostig.

Men jag tog kavajen. Det gäller att iklä sig mötet.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Den lilla prideparaden

2011-08-06T09:05:00.001+02:00

Vaknar av följande konversation:

Liten: snopp! Snopp! Snopp! Jag vill ha snopp som Oscar!
Poeten: men du har ju en cool snippa!
Liten: näej! Jag vill inte! Jag vill ha snopp!
Poeten: okej, om du känner så när du fyllt 18 fixar vi det.

Hoppas hon slipper bli steriliserad då tänker jag innan jag kliver upp.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Femmånadersleende

2011-08-05T10:28:00.001+02:00

Vänder mig om och hon ler.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Två favoriter

2011-08-03T20:00:00.001+02:00

När både Pride och SSU-kongress i stan får man ha en toppenkväll med favoriterna Åsa och Mona. Två människor som gör världen bättre.

Många hade hört Monas tal på SSU-kongressen och kom fram för att tacka.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Vad ska du göra?

2011-08-02T07:53:00.000+02:00

- Min ersättare när jag var föräldraledig från riksdagen, Meeri Wasberg, hamnade efter att jag fick sparken från civilutskottet i finansutskottet. Den platsen kommer jag att hamna på när talmannen öppnar riksdagsåret 2011/2012.

Hur känns det då?
- Bra nu. Det är ingen hemlighet att luften gick ur mig när jag fick reda på att jag inte fick fortsätta med bostadspolitik och bära en del av det socialdemokratiska ledarskapet. Men jag har funderat mycket på det här med att lyckas och misslyckas - i somras gästbloggade jag på Framgångsbyrån STHLMs blogg och fick väldigt många glada tillrop. Politiken är sjukt karriärsdriven men när det i andra branscher är okej att tala om det är det strikt nono där jag verkar. Många trodde att jag skulle komma tillbaka som ledare och jag är ärligt talat lite trött på att förklara att jag inte vet varför jag inte får det.

Utöya den 22 juli har satt många avtryck. Ett av dessa var hos mig. Från att ha letat inspiration kom den till mig. Plötsligt går jag tillbaka till kärnan av det som gjorde att jag gick med i SSU. Mänskliga rättigheter. Feminism, antirasism, HBTQ-personers rättigheter. Att förstå och se hur förtrycksmekanismer samverkar för att göra oss ofria. När Sverigedemokraterna förgiftar vårt parlament med sin rasism måste vi antirasister ta krafttag.

Och i finansutskottet? Ja, jag började nysta i hur vi får fler unga miljonärer. Där ska jag fortsätta.

Det här kommer att bli bra. Mycket bra.

Bitar av en sommar

2011-08-01T15:47:00.000+02:00

Så övergick föräldraledigheten i sommarlov. Ja, för Liten. För mig och Poeten ökade intensiteten ett snäpp. Att underhålla tvåochetthalvtår virvelvind och femmånaders uppmärksamhetstörstande lillbebis har verkligen varit en utmaning. I början av sommaren hade de dessutom osynkade sovtider. Men det tog vi ganska snart tag i, av ren självbevarelsedrift.

Då fick man en timme eller två på kvällarna. För att exempelvis planera om den ledsnaste minsta lilla rabarberplanta du kan tänka dig. Du kan inte misslyckas, i Roslagsjorden växer allt! sa den fina grannen. Jorå, den dog innan vi åkte hem till Solna igen, men tanken, just tanken! Andra saker lyckades! Som sallad och koriander och persiljan och pionerna, men de har ni ju kanske sett. Och för att vara en person som inte äger en enda krukväxt är det stort, riktigt stort.

Annars har vi mest varit här. Vid vårt hav med obruten horisont och den mjukaste sandstranden och de härligaste finaste klipporna. Det är en ynnest. Varje gång jag blickar mot det där vackra strecket där himmel och hav möts tackar jag min lyckliga stjärna!

Den här bilden är från 22 juli. Jag har precis fångat in liten på stranden. Jag ska få på henne kläderna för vi ska åka till handelsträdgården och köpa de godaste grönsakerna du kan tänka dig. Tomater som är fyllda av solsken och gurka krispig som en kall novemberdag. Det är en sådan där dag som Jonas Gardell beskrev på ljusmanifestationen i fredags, den var så vacker att man inte trodde att någonting ont fanns i världen.

Jag skrev om det här och konsekvenserna för Norrländska Socialdemokraten. Och det kommer också att bli den dagen vi minns från sommaren 2011.

Nu slutar min föräldraledighet för den här gången. Jag träder åter i tjänst som riksdagsledamot. Och vad jag ska göra nu, det förtjänar ett eget inlägg.

Pion

2011-06-30T10:19:00.001+02:00

Med doft av damfrisering och mormors handväska.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

S-förmedlingen - för att mångfald ger styrka

2011-06-17T12:40:00.000+02:00

Idag skriver Aftonbladet om s-förmedlingen. S-förmedlingen går i korthet ut på att bredda rekryteringsbasen för uppdrag, anställningar och enskilda arbetsuppgifter inom socialdemokratin. Om du också vet att det är förödande när makten blir för likriktad tycker jag att du ska gå in och gilla sida och delta i arbetet. Socialdemokrater som är måna om mångfalden i socialdemokratin kan vända sig till s-förmedlingen. Här finns det människor som känner människor som känner människor som gärna introducerar nya människor in i partiet.

Bakgrunden är det engagemang som visades mig när jag fick kicken som bostadspolitisk talesperson. Många uttryckte oro för det strukturella problem som finns i att ingen av socialdemokraternas ledande företrädare idag har utomnordisk bakgrund. Men vi talade också om det klassiska . Att varannan damernas har mindre betydelse om den ledande företrädaren ofta är man. Och vad det betyder när riktigt unga och riktigt gamla saknas vid den exekutiva makten.

Ur den frustrationen föddes s-förmedlingen. Som sagt, gilla sidan och var med i arbetet. Ju fler vi blir desto bättre kan vi jobba!

Och ett PS! för att bemöta den omedelbara och vanligaste kritiken. Makten är inget neutrum. Den har ett kön, en ålder, en etnicitet och en sexualitet. Allt för ofta samma kön, ålder, etnicitet och sexualitet. Det har betydelse för politiken.

Om att hata integrationsprojeky

2011-06-17T08:25:00.001+02:00

Läser bra Rinkeby-rep i Fokus och påminns om varför jag hatar integrationsprojekt. Dränera en stadsdel på framtidstro, försök med lite välgörenhet, och när det sen misslyckas kan peka finger åt de fattiga blattarna.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Om att bara få vara barn

2011-06-15T11:37:00.000+02:00

Det ska börjas i tid. Det här med att definiera barn som pojkar eller flickor. Det är ett jäkla sjå att försöka hitta barnkläder istället för tjej- och killkläder. Vi handlar mycket på second hand. Baddräkten kommer från POP och en kader av trosor för den stundande potträningen från Åhlens eget barnmärke Varfördärför.

Om självklara grejer

2011-06-13T08:17:00.001+02:00

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Om att bli brottoffer

2011-06-12T21:16:00.000+02:00

Idag upptäckte vi inbrott i vårt källarförråd. Stackars sate till tjuv kan inte ha tagit någonting för där fanns ingenting av ekonomiskt värde. Men tjuven hade vällt ned Anne på Grönkullaboxen på golvet och sånt gör man inte. Träffar jag dig tjuven ska du minsann få dig en rejäl utskällning om varför man inte vanärar Anne på det där sättet. Sen ska tjuven ha ett tack. Den rev också ned min man Poetens personvalsflyers från 1994. Solna var försökskommun för personvalet och Poeten var finast redan då. Det blev en liten promenad down memory lane.

För övrigt anmälde jag inbrottet via polisen.se. Väldigt smidigt! Sånt blir jag som före detta kriminalpolitiker väldigt glad över.

Snygga brudar!

2011-06-12T08:46:00.001+02:00

Hurra! Kolla min riksdagskollega Josefin Brink och hennes Åsa som gifte sig på Skansen igår. Stor bild i dagens SvD - så snygga!

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Om att nästan dö av pirrimagen

2011-06-11T22:05:00.001+02:00

En av de finaste sakerna med att ha barn är att man får återuppleva härliga saker från när man själv bara var en tvärhand hög. Tycker inte du?

Idag visade jag och min man Poeten Grönan för Liten. Först kom vi in genom de stora grindarna och hennes ögon blev stora som tefat. Då tänkte jag på den pirrande bubblande känslan jag hade när jag var åtta och fick ett åkband. Eller när jag var femton och skulle se Jumper på lilla scenen och kanske flirta med han den söte. Hisnande.

Sen åkte vi elefanterna och nyckelpigan och veteranbilarna och karusellen och tekopparna och lustiga huset och tufftufftåget tills vi svimmade.

Och det var den fina dagen som aldrig kommer åter.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Om att misshandla sig själv

2011-06-11T21:55:00.001+02:00

Idag har jag spenderar dagen på stan med Birkenstock på fötterna. Det är jag emot. Birkenstock har man på landet. I stan är man stadsklädd och har hela skor.

Dagens footwear berodde på skavsåret från helvetet. Jag fick ett sött skavsår först, ett sånt man brukar få på sommaren.

Men då blev jag arg. Jag blir det när kroppen eller själen går sönder. Jag blir arg på att kroppen eller själen inte räcker till och tänker att om jag då misshandlar den så ger den sig och blir bra igen.

Ovetenskapligt och oerhört korkat.

Så bara för att mucka med min häl hade jag samma sandaler från ett litet skavsår till ett öppet köttdito.

Allt efter den sinnessjuka principen om att det som inte dödar härdar.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Det är i Solna det händer

2011-06-09T21:31:00.001+02:00

Jäklar vad jag har varit trött idag. Somnade för sent igår för jag var helt enkelt tvungen att läsa igenom 1090 sidor förundersökning om muthärvan i Solna.

Om det inte vore för att jag har jobbat och varit kommunalpolitiskt aktiv i Solna hade det först varit svårt att få ihop allt. Lite som att läsa Dostojevskijs Brott och straff där namnen för mig som icke rysktalande låter likadant och alla till en början bara springer omkring. I den här farsen heter alla Lars-någonting och åker till Cannes och Båstad. Men nu vet ju jag vilka politikerna är och jag vet från vilken politisk kultur de är sprungna.

2000 började jag jobba som politisk sekreterare för socialdemokraterna i Solna. Jag var ung, ny och oerfaren. Men under de två åren som jag jobbade i Solna stadshus hade jag en molande känsla i magen. Det var saker och ting som verkade märkliga. Jag hörde skämt om Stadshuspartiet, de högsta tjänstemännens eget parti som egentligen bestämde, så därför var det ingen mening i att jag ansträngde mig för att skriva en bra skuggbudget eftersom den officiella politiska processen inte spelade någon roll. Det var ryggdunk och handslag. En oerhört grabbig stämning. Vid ett tillfälle gick det över i verbala sexuella trakasserier mot mig. Men jag skämdes och vågade ingenting säga. Jag ville så gärna bara höra hemma i de där korridorerna.

Därför blir jag inte förvånad när jag läser förhörsprotokollen. Att byggherren ringer upp stadsdirektören som glatt ordnar ett möte med borgmästaren där den förstnämnda säger att den vill bygga en hel stadsdel och vips tjilivippen det går ju jättebra för rätt vad det är står ett gäng herrar i Båstad och ger den ena miljonlön för att den andra ska få bygga och den tredje ska få sitt monument. Tänk så det kan gå.

Det är domstolen som dömer i frågan om åtalet. Jag saknar både kompetens och vilja att kommentera den juridiska processen. Däremot säger förundersökningen mycket om kulturen i Solna stadshus. Den ger min molande tio år gamla känsla upprättelse. För den ger en bild på avsaknad av respekt för demokratin och demokratiska beslutsprocesser. Det är gubbigt och maktfullkomligt. Självbilden kan bara beskrivas som bisarr.

Vid nästa val, 2014, har moderaterna suttit vid maktens köttgrytor i 16 år. Visserligen har alla vi som sett men inte högt sagt något ett ansvar, till och med tjugoåriga politiska sekreterare. Men huvudansvaret att förändra denna kultur ligger på stadens styrande moderater. Det är ett arbete större än frågan om hur det kommer att gå i nästa val. Det handlar om att stärka tilltron till demokratin och dess instruement. Därför är jag väldigt nyfiken på vilka åtgärder som alldeles oavsett utgången i själva målet som kommer att vidtas för att återupprätta tilltron till de demokratiska processerna i Solna stadshus. Både hos väljare och folkvalda.

När inget annat duger

2011-06-09T18:44:00.001+02:00

Det här med amningen är ett satans otyg om du frågar mig. I alla fall för Ännu Mindre som är besatt av ett evigt smackande och snuttande. Det som inte är effektivt ätande. Hon har ett oerhört sugbehov och hon vägrar ta napp. Så jag är hennes napp. Inte kul någonstans.

Samtidigt har vi Liten som i höst ska sluta med sin favoritpryl i hela världen. Varför är det så? Varför smaskar vissa ungar gladeligen på sina nappar medan andra ser dem som en förolämpning?

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Moonat på jobbet

2011-06-08T20:14:00.001+02:00

Idag var jag och Ännu Mindre på jobbet moonade. Eller hon gjorde, inte jag. Jag tänker nämligen att det är mer okej att bryta mot talmannens klädreglemente om man inte är folkvald än om man är det. Konstaterar bara att man måste det om man ska kunna vistas i det där huset som är svinkallt på vintern och skållhett på sommaren.

Vad jag gjorde där? I riksdagen? Ja, alltså, hösten börjar så smått klarna. Så det ska jag ta och berätta alldeles snart.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Stjärnan Mona Sahlin

2011-06-07T23:18:00.001+02:00

Igår kändes det som om jag var tillbaka på jobbet när Nalin Pekgul ordnade ett samtal om svenskhet. I Tensta på nationaldagen. Det är i sådana stunder politiken är som bäst.

Mona Sahlin var där. Hon är så oerhört älskad. Av torghandlaren fick hon en enorm fruktlåda som tack för allt hon gör mot rasism.

Jag som inte riktigt klarar av nationaldagar egentligen tyckte nog att jag inte kunde ha firat bättre.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Fina

2011-06-01T17:23:00.001+02:00

Det här är mina favvisoutfits på bebisar. Mjuka jeans och färgglada bodies. Sött och smart.

Och jo, igår blev det paella med räkor, bläckfisk och chorizo. Cheesecake med vit choklad efteråt. Uppskattades av både middagsgänget och dagens lunchgäng som fick resterna.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Vattnas i munnen

2011-05-31T10:10:00.000+02:00

Ikväll ska jag ha gäster, nej, inte kompisar som kommer över och som jag vet gillar korv stroganoff, utan gäster som aldrig varit här förr. Och då måste man snofsa upp sig, lägenheten och maten ett par snäpp. Så jag gör som jag alltid gör när jag är ute efter opretto snofs - kollar in Husmorsorna. Sjukt, och då menar jag sjukt god mat.

Och Emma Hamberg är det lag på att gilla. Sedan hon slängde ut skittävlingen Fröken Sverige från Veckorevyn på 90-talet har jag stödköpt allt hon producerat. Heja Emma!

Vad gästerna får? Tja, om Ännu Mindre bestämmer sig för att fortsätta sin sjusovarvana kanske jag faktiskt kan blogga om det...

Heureka! Och var har Bodström fel?

2011-05-31T09:18:00.000+02:00

Kan det möjligen vara så att Liten och Ännu Mindre har lyckats synkronisera sina läggtider? I så fall tackar jag självfallet alla högre makter eller mitt och min man Poetens samlade föräldraskap.

För det ger mig tid att snabbkommentera Bodströms bok. För satan i gatan vad det har rasats. Själv sprang jag ju iväg och köpte den så fort jag fick reda på att jag var med. Man ska erkänna sitt ego...det är bättre än att ha ett utan att låtsas om det. Och jag tackar självfallet för omnämnandet även om jag ger bakläxa till Thomas och/eller hans korrläsare. Jag stavas Yazdanfar. Inte Yasdanfar som Thomas skriver i boken. Jag har fler kommentarer. På både innehållet, språket och stilen. Historien om att han har mördat någon slags tysk ko är rolig. Men en del av skrytet kunde han ha struntat i. Å andra sidan. Han är ångestbefriad. Det är i sig befriande. Och beundransvärt.

Mona Sahlin sa i gårdagens DN, som hon har sagt förut. Bodström är som Zlatan. Och Zlatan behövs men världen skulle vara asjobbig med bara Zlatans. I ett parti som lär människor att vi ska bliva vid vår läst är det förstås oerhört provocerande att Thomas först blev upplockad och sen inte har lärt sig veta hut.

Men det jag för allt i världen inte kan förstå, det är alla som har sagt att han har haft totalfel. De som med god insyn i partiet visslar, tittar upp i himlen och menar att Mona Sahlin inte alls blev bortkuppad. Att man inför de där mötena inte hade talat med varandra för att få bort henne är väl själva definitionen av en kupp. Himmel, jag som inte ens sitter i partistyrelse eller VU hörde ju rytningarna - de var ett antal personer som hade bestämt sig att hon skulle bort. Dessa har efter boksläppet viftat med armar och ben för att inbilla oss motsatsen. Det blir ju lite tramsigt.

Underbara dagar utan slut

2011-05-22T21:20:00.001+02:00

Att behöva dra ner gardinen för att kunna sova. Fast vilket slöseri det är att sova bort dessa nätter, eller hur?

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Dum i huvudet

2011-05-17T12:49:00.000+02:00

När jag gör knäppa grejer säger Liten alltid
- Maryam, du är dum i huvudet. Jättedum.
Det tycker jag är en bra intelligensmätare. Liten har ofta bättre koll på prioriteringarna än vad jag har.

Nu har jag omedvetet försökt att avkoffeinera mig själv. I två dagar har jag glömt att dricka kaffe och lightcola och då blir jag sur. Jättesur. Och dum i huvudet. Så ta det som ett systerligt råd. Om du är föräldraledig, försök inte bli koffeinfri samtidigt. Det slutar i katastrof.

Nu har jag druckit en balja kaffe och köpt fyra liter lightcola. Titta så glad jag blir!

Normkrameriets diktatur

2011-05-08T04:29:00.001+02:00

Enhandsbloggar från nattamningen. Läs det här inlägget! Och inte bara inlägget, för det mest intressanta hittar du bland de dryga 500 kommentarerna. Jorå, normkramarna är arga på att Clara sätter på sin son den sötaste lilla klänningen. Jag reagerade först inte på inlägget, men det skapade ramaskri i bloggvärlden. Vilket är konstigt. För det är bara att gå till närmaste badhus för att se sån här skit. Treåringar, rimligtvis utan tuttar att skyla, som springer omkring med bikiniöverdel. Brukar normkramarna kolla att det verkligen är småflickor som har bikini? För att skydda den stackars pojken från föräldrarnas statement, menar jag.

Alltid detta problem. Att stå upp för normen är ett neutrum som inte är skadligt. Att vilja krossa den är ett osunt experimenterande med barnens liv. För maktdelning, det är läskiga grejer.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Family living - the true story

2011-05-05T20:58:00.001+02:00

Jag är ärlig när jag säger att det är värre än det ser ut på bilden. Notera speciellt pipmuggen på golvet till höger. Den innehåller sur mjölk.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Glad påsk!

2011-04-23T10:31:00.001+02:00

Och kolla vad som låg i mitt påskägg! Från Supersyrransara och av Nanna Johansson för Bang. Perfekt jobbtopp när jag är tillbaka efter föräldraledigheten.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Liten och havet

2011-04-22T19:21:00.001+02:00

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Efter den jävla vintern

2011-04-09T18:24:00.001+02:00

Är vi så värda det här:

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Snygg avsägelse

2011-04-08T13:04:00.001+02:00

Jag försökte maila in min avsägelse. Men se det gick inte. Retro verkar vara trenden i politiken just nu så då gick jag all in och kör handskrivet på papper.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Tack!

2011-04-05T14:46:00.001+02:00

Till Eva aka Kärringen mot strömmen och Åsa i Aftonbladet. Sådan support ger styrka! Det båda Eva och Åsa pekar på måste partiledningen ta på allvar. Jag återkommer i båda ämnena här på bloggen.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Fem tramsfakta

2011-04-05T14:39:00.001+02:00

Anna ber mig lista tramsfakta. Och eftersom hennes ord är min lag så kör vi.

1. Jag älskar ordning och reda. Både företeelsen och butiken. Då jag bor med två minimänniskor har jag lagt ned konceptet och längtar istället efter ett eget rum som jag tänker låsa.

2. Älskar hattar.

3. Hatar blekselleri.

4. Första elvamannamatchen i fotboll som jag spelade gjorde jag fyra mål från min höger ytterbacksposition. Vi vann med 21-0. Det var bara motståndarlagets förtjänst.

5. Har en märklig faiblesse för populärkultur för tweenies. Hannah Montana, High school musical och sånt är väldigt intressant och säger mycket om samtiden.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Bebisarna som förändrar våra liv

2011-04-05T05:45:00.001+02:00

En till människa. En sådan bebis som förändrar våra liv. Som vänder uppochned på vår värld på det mest självklara lilla vis. Välkommen! Välkomna allihopa! Tack för att ni kommer...hoppas ni fortsätter med det.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Att älska sig själv

2011-04-05T05:23:00.001+02:00

Läs Clara idag. Det är viktigt, gör verkligen det!

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Förutsägbart och tråkigt

2011-04-04T11:45:00.001+02:00

Vad är det med jeanskrängare? De är också experter på att reproducera unkna könsroller. Lee jobbar hårt:

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Där satt den!

2011-04-03T06:13:00.001+02:00

Det bästa med att få sitt andra barn är att jag känner mig så lugn och avslappnad inför saker som skapade huvudbry med första. Ja, naveln är äcklig i början. Ja, ibland skriker de som om de var utsatta för tortyr(utan att de är det). Men det viktigaste. Kärleken är inte där med automatik. Så har jag känt med båda knoddarna. Ansvar direkt, absolut. Men den himlastormande galna kärleken som gör allt annat till en fis i rymden dröjer faktiskt. Med Ännu Mindre tog det knappa månaden. För igår låg jag med mina ungar i knät och kollade på den mindre grodan. Och kände mig starkast, rikast, störst och bäst. Då föddes kärleken. Den totala sliskiga, pekorala och obeskrivbara. Jag har den numera i dubbel uppsättning.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Tyst, Maryam, tyst!

2011-04-01T23:47:00.001+02:00

Jag vet att jag talar för mycket i telefon när Liten ställer sig mitt emot mig och skriker "Tyst, Maryam, tyst!". För det är egentligen viktigare att bygga ett legotorn än att för jag vet inte vilken gång i ordningen förklara vad som har hänt. Telefonen har gått i ett. Vänner, kollegor, människor jag aldrig har träffat och journalister har ringt för att fråga vad som har hänt. Resultatet av det sistnämnda finns på SVT, TV4 (ungefär 16 minuter in i sändningen), Aftonbladet, Expressen och SvD. Jag är så otroligt stolt och glad över allt stöd som människor visat i detta - tack för omtanken.

Jag har fått många kommentarer på mitt förra inlägg så jag försöker att ge svar i klump på här:

1. Jag respekterar absolut en ny partiordförandes rätt att utse företrädare. Och jag har frivilligt engagerat mig i politiken - då får jag politiken tåla. Jag vill ha en anledning till att jag avsatts. Och jag hade velat bli informerad på ett bättre sätt.
2. Det är inte upp till mig att avgöra om jag är tillräckligt kompetent eller om jag var framgångsrik som civilutskottets ordförande under den korta tid jag fick chansen. Det jag vet är att partiledningen inte haft några synpunkter på kvaliteten av mitt arbete. Jag kan också konstatera att arbetets upplägg hade en fyraårshorisont, mandatperioden 2010-2014. Hade jag vetat att jag bara skulle ha fem månader på mig hade jag självfallet lagt upp arbetet annorlunda.
3. Jag är socialdemokrat med en fast övertygelse om att jämlikhet alltid är bättre än ojämlikhet. Det var jag igår och det är jag idag. Hur jag ska kanalisera den övertygelsen i det framtida riksdagsarbetet ska jag fundera på.

Så var det med det. I helgen kommer våren sägs det. Det är viktiga grejer att ägna sig åt...

Hejdå lyorna. Hejdå den schyssta shoppingen.

2011-03-31T22:32:00.000+02:00

Eftersom Aftonbladet nu skriver om vad som händer i den socialdemokratiska riksdagsgruppen vill jag här ge min bild. Idag fick jag reda på att partiordföranden, Håkan Juholt vill öppna upp för en nominering till ordförande i civilutskottet. Det innebär att han inte längre vill att jag ska vara ordförande i civilutskottet.

Det här är ingenting jag själv har bett om eller velat. När jag för knappa halvåret sedan blev ordförande för civilutskottet och bostadspolitisk talesperson för socialdemokraterna blev jag glad och inspirerad. Sedan dess har jag gjort mitt yttersta för att påbörja arbetet mot en ny bostadspolitik. Jag är arg för att problemen på bostadsmarknaden är så stora. Jag har föreslagit en omfördelning mellan matmomsen och bostadspolitik. Och tänkt kring hur politiken kan ta makten över byggandet. Och kommit fram till att lagändringar behövs. Till exempel. Det har till mig inte framförts någon kritik mot hur jag har skött arbetet. Tvärt om har jag många gånger fått glada tillrop.

Eftersom jag dessutom är föräldraledig och inte har deltagit i diskussionerna i riksdagsgruppen blev jag självfallet förvånad när detta besked kom. Jag hade verkligen sett fram emot att arbeta vidare och tillsammans med mina kollegor i utskottet utveckla politiken när jag kommer tillbaka till riksdagen. Så blir det nu inte. Jag vill tacka Carina Ohlsson, Yilmaz Kerimo, Hannah Bergstedt, Jonas Gunnarsson, Katarina Köhler, Hillevi Larsson och Luciano Astudillo som jag samarbetat med i utskottsgruppen - grymt jobbat! Och vad kul vi har haft. Dessutom vill jag tacka det rödgröna samarbetet, Jan Lindholm från miljöpartiet samt Amineh Kakabaveh och Marianne Berg från vänsterpartiet. Tack också till de borgliga i utskottet med vice ordförande Jan Ertsborn från folkpartiet i spetsen. Maken till trevlig, professionell och generös person får man leta efter!

Jag har inte av partiledningen blivit tillfrågad om någon annan post som gruppledare eller i övrigt. Jag har inte heller fått någon annan utskottsplacering. Så vad jag ska göra när jag kommer tillbaka till riksdagen efter föräldraledigheten har jag ingen aning om. Vad som är klart är att bloggen nu måste få en annan inriktning. Jag sysslar ju inte med lyor och schysst shopping längre.

Bebispaus

2011-03-26T08:50:00.001+01:00

Idag pausar jag från Ännu Mindre och ger mig ut på stan med Liten. För ärligt talat, bebisar är mysiga men tvååringar är så mycket roligare! Vi ska åka tunnelbana. Vi ska gå på kondis och äta hennes favorit, smörgåstårta. Och vi ska på matiné. Det känns som att det blir en finfin dag.

Imorgon, på vilodagen tänkte jag läsa igenom Sahlins och Juholts tal.

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Amningsblogg

2011-03-24T09:16:00.000+01:00

Ännu Mindre äter som en häst, sover som en gris och är väldigt nöjd. Liten älskar Ännu Mindre till den grad att hon med jämna mellanrum slänger 15 kilos tvååringslekamen på henne. Hon låter i övrigt den nya familjesituationens utmaningar gå ut över undertecknad och Poeten som med jämna och alldeles för korta mellanrum ger oss utskällningar. I övrigt lunkar livet på. Jag har börjat gå långa, långa promenader i solen, med nybryggt i lattehållaren.

Kanske går jag på partikongress i helgen. Kanske kommenterar jag densamma. Kanske går jag och lägger mig nu. Eller kanske inte. Ack du ljuva föräldraledighet...

Ännu Mindre in da house

2011-03-08T14:39:00.001+01:00

Ryktet på fejan sprider
sig innan man hinner säga bajsblöja. Ännu Mindre är här nu! Vi mår bra och försöker som bäst att lära känna varandra. Tack för alla gratulationer!

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Måndag i utanförskapet

2011-03-07T06:41:00.001+01:00

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

2011-03-06T08:33:00.001+01:00

- Hej från Maryam som bloggar på språng.

Vårsmuts

2011-03-05T16:15:00.001+01:00

Smutsigt, skitigt och grisigt. Det är vårvinter. Knopparna tvekar lite men snart brister dem!

Utflykt i fine Södertälje stod på schemat idag. Torekällberget är som Miniskansen med djur som Liten gick igång på. Innan dess hann hon ta ett dopp på simhallen i Sundbyberg. Vi konstaterar att det är socialdemokratiska kommuner som erbjuder prisvärda och högkvalitativa helgaktiviteter för barn.

Ungar ska äta, också

2011-03-05T08:00:00.001+01:00

Nu är risken övervägande att jag kommer att skita i det berömda blå skåpet. Att människor kommer att bli arga på mig. För ojojoj, det här är mer kontroversiellt än Inga-Britt Ahlenius kritik av FN under Ban Ki-Moon. Men jag vill inte låta bli. Efter att Liten var född och jag började jobba efter två månader fick jag se så många rynkade näsor och oroade miner att vet att jag hade behövt det här. Nu är jag så mycket mer säker på mig själv. Liten är två och hon mår bra - så något måste vi ju ha gjort rätt. Så här är mina tankar kring amning.

För det första. Bröstmjölk är great stuff. Främst för att det innehåller antikroppar som skyddar barnet de där första sköra måanderna. Så kan jag ge bröstmjölk så ska jag göra det. Men om vi inte kan ge Ännu Mindre bröstmjölk vet jag att den kommer klara sig utmärkt ändå. Av det enkla skälet att vi inte bor utan tillgång till rent vatten och med jordstampade golv - vilket bara är att tacka sin livslott för.

För det andra. Jag skriver vi av en anledning. Som bekant behövs det två personer om man ska dansa tango. Bebis, matning och nattvak är, om man inte är ensam vuxen i sin familjebildning, allas ansvar. Och är man ensam vuxen i den lilla familjen är det banne mig storfamiljens ansvar att hjälpa till. Be mor- och farföräldrar. En vän. Vem som helst du litar på. Att ta hjälp är inte att lämna bort sitt barn - det är att överleva bebistiden. Att sömnstöra människor är en tortyrmetod. Sömnstörda människor är torterade. Torterade människor tar aldrig rationella beslut.

För det tredje. För att alla ska kunna hjälpa till, och att jag skulle kunna börja jobba efter två månader, var det för oss en förutsättning att jag pumpade mjölken. Barnmorskan på BB var den första som ifrågasatte det här. Eftersom Liten skulle kunna få närhetsproblem och bli en hemsk människa var det bäst att låta bli. Det tyckte inte vi. Så jag fortsatte att pumpa. Två gånger om dagen såg mitt skrivbord i riksdagen ut så här:

Den här gången har jag gått all high-tech och fått låna en elektrisk dito. Kommer självfallet att utvärdera den här. In alles tror jag att jag pumpade tre gånger per dygn och ammade resten. Bröstmjölken fryser man in, den håller ett par månader i kylen.

För det fjärde. Jag köper inte naturlighetsargumentet. Det är inte naturligt att pumpa. Nej, det är inte naturligt att föda på en förlossningsklinik med utbildad personal heller. Men jag väljer ändå att göra det. För mitt och barnets bästa. Jag tror att anledningen till att många inte kan försöka hitta lösningar på den första tuffa spädbarnstiden är låsningar. Skit i vad som var naturligt innan mänskligheten blev jordbrukande och bofast. Fundera vilka lösningar som funkar för dig, din unge och dina nära.

För det femte. Ju mer du struntar i vad alla säger, det inbegriper undertecknad, och går på din magkänsla, destå bättre går det. Så var det för oss. Var det här då ett politiskt statement från oss? Är vi egentligen kommunister och vill att Lars Ohly ska bli statsminister och ge gratis bröstpumpar till alla nyblivna föräldrar? Jamen självklart!

Avslutningsvis. Min korta TV-karriär on screen var hos Dr Åsa. Nu har hon också en bebis därhemma och skriver om det här med mat, amning och flaskmatning. Klokt, tycker jag.

Inredningsextra

2011-03-04T13:00:00.001+01:00

Folk är arga på Kamprad. Och folk är arga på Uppdrag granskning som avslöjar Kamprad. Själv kan jag tycka att det är lite sött att folk gått på hans stil. För jag har jobbat på IKEA och jag vet att korven inte kostar en femma för att Ingvar är snäll utan för att han tjänar pengar på det. Ingvar är nämligen en hejare på att tjäna pengar. Och hans skatteplanering, tja, den säger väl mer om bristen på internationell lagstiftning på området än om honom, tänker jag...

Hur som helst. Jag är inte arg på Ingvar. Vi fortsätter att handla hos honom. Ingvar, Blocket och loppis har inrett vårt hem. Förra helgen, mitt i en sån där jag-föder-snart-harang hoppar Liten sönder vår säng. Precis så var det - don't get your hopes up. Och det vet alla som har kommit hem med en ny bebis, att en säng är jäkligt bra att ha. Vi vlle ha en med stoppad huvudgavel men utan något annat tjafs. Tänk det här fast utan sidor.

Finns självklart bara asdyra, asfula, tramsiga flamsiga. What to do?

Man sparar huvudgaveln och resårbotten på sin gamla trasiga säng. Allt annat sketet trasigt fanér åker man till återvinningsstationen med.

Sen åker man till Ingvar och ger Liten en korv samtidigt som man funderar på om det var tre procent av korvpriset som åkte till skatteparadiset?

Hos Ingvar köper man en skumgummimadrass, 80 gånger 200 centimeter för 329 kronor. Man har också en logisk-estetisk diskussion med sin partner, i mitt fall min man Poeten på avdelningen för metervaror. Där hittar man för närvarande dessa snygga tyger:

Köp dryga två meter, kostar 120 spänn på ett ungefär. Sen tar man hem madrass och tyg. Limmar fast madrassen, vars överdrag man självklart har tagit av, på den gamla ledsna huvudgaveln och spänner tyget runt hela faderullan. Hur snyggt man gör detta är beroende på om du ska ha gaveln mot väggen eller fristående. Eftersom vi sällan, mycket sällan, överanstränger oss körde vi med häftpistol. Ställ resårmadrassen framför och volà - du har fått en snajdig gosig stoppad huvudgavel att luta dig emot när du läser romanen som förändrar ditt liv. Eller i mitt fall, ammar.

Så får du en helt ny säng för 455 kronor, inklusive korven som förhindrade blodsockerfallet och bevarade den familjelycka som bara kan uppstå när verklighetens folk befinner sig i tag-själv-lagrets gång 32 (om jag inte minns fel är det där skumgummimadrassen ska finnas).

Höj matmomsen - bygg mer

2011-03-04T08:00:00.001+01:00

I S-kvinnors tidning Morgonbris presenterar jag en hel radda idéer för hur vi ska kunna bygga mer. Har du fler idéer?

I skuggan av flyktinguppgörelsen...

2011-03-04T05:43:00.000+01:00

...som ärligt talat mest handlar om att få moderaterna att ge upp sitt hårdnackade motstånd mot vård för papperslösa ser jag fram emot Flyktingbloggens framtid.

Hata välgörenhet

2011-03-04T04:12:00.002+01:00

Deppade ihop igår. För samtidigt som nya siffror presenterades över hur bra Sveriges ekonomi går, kom rapporterna om att inkomstskillnaderna fortsätter att öka. Och så görs det väldigt bra reportage om unga människor som får slita som djur för att vi som har fått skattesänkningar ska kunna köpa mera. Enligt en högerprincip som gång på gång visat sig totalt misslyckad. Om de rika blir rikare och de fattiga fattigare blir det sämre. Välgörenhet kan inte bygga ekonomiskt eller socialt starka samhällen. Och Sverige håller på att bli ett välgörenhetssamhälle där moderattanter kan lägga huvudet på sned och säga
- Inga barn går hungriga i Sverige!
För övrigt är påståendet fel. Det finns hungriga barn i Sverige.

Så där ycker du, ja, säger du nu.

Ja, jag tycker så. Men det är faktiskt så, att såväl historisk som nationalekonomisk forskning ger mig rätt. Marknadsekonomin är bra för att tjäna pengar. Men ska vi inte leva i Prussiluskansvergie med välmenande filantroper och människor utan rättigheter, då får vi tämja marknaden. Då får vi använda de där pengarna klokt för att alla ska ha rättigheter och skyldigheter.

Uppdaterat:
Vill du läsa om en annan bild än den gängse som finansministern och media kavlar ut - läs Pagrotsky.

VintageVåfflor

2011-03-01T10:56:00.001+01:00

Igår firade vi typ att jag från och med idag går på föräldraledighet. Hela härliga våren och sommaren. Det är verkligen värt att fira.

Så vi hade stort våffelkalas. Jag har ju jobbat på våffelkafé så är det något jag är expert på är det dessa små frasiga och djupt underskattade skapelser i gränslandet mellan mat och sötsak.

Måste bara berätta om våffeljärnet. Det, kan man säga, är debuten på min loppiskarriär. Tidigare hade jag svårt för second hand. Tyckte att det luktade konstigt, att allt låg i ett mischmasch och att jag aldrig hittade något. Det här våffeljärnet fick mig att tänka annorlunda. Jag ville ha ett våffeljärn men tyckte att alla var så jäkla fula. En dag tvingar Poeten in mig på en deppoloppis och jag får syn på denna skönhet från Husqvarna. Trettio spänn, en skön historia och många lagg senare är jag så sjukt nöjd över detta köp. Så här är min vintagestrategi:

1. Varje gång du ska köpa nytt - fråga dig om du inte kan köpa gammalt?

2. Ha koll på din närmaste Frälsis, Kupan, Stadsmission eller någon annan större second hand butik. Där kan man gå förbi och kasta ett getöga så fort man behöver galonbrallor eller en ny vitlökspress. Blir som ett varuhus. Oftast finns det du söker om du är beredd att kompromissa lite med färg och modell.

3. Presenter eller dyra grejer handlas på auktioner! Nätauktioner, gårdsauktioner, exekutiva auktioner.

4. Loppissemester är icke att förakta. Det är sjukt spännande att vara sakletare i Sommarsverige.

Det roliga är att jag hatar att shoppa - men det här, det är något helt annat...

PS! Det du absolut inte ska göra är att gå in på en söt 60-talsbutik på Söder och förvänta dig fynd. That's plain rip-off.

Följa eller leda?

2011-03-01T05:39:00.001+01:00

Att följa eller leda utvecklingen. Det är verkligen frågan. Speciellt så här i skuggan av 25-års minnet över mordet på Olof Palme. Jag skrev för ett par veckor sedan en fråga till vår utrikesminister. För ett par dagar sedan fick jag svar:

Maryam Yazdanfar har frågat mig hur jag avser att agera för att försvara de mänskliga rättigheterna i Iran.

Jag delar Maryam Yazdanfars oro över den försämrade utvecklingen kring de mänskliga rättigheterna i Iran. Utöver den stora ökningen av antalet avrättningar samt angreppen mot advokater som försvarar mänskliga rättigheter sker återkommande angrepp på bland andra den religiösa minoriteten bahaier samt politiskt oliktänkande. Den iranska regimens hårdföra reaktioner på senaste tidens demonstrationer vittnar också om det mycket allvarliga läget för mänskliga rättigheter.

Sverige arbetar aktivt med frågor som rör mänskliga rättigheter i Iran, inklusive dödsstraffet. Sverige, liksom EU, är som bekant emot dödsstraffet under alla omständigheter. Sverige har uppmanat Iran att respektera mötes- och yttrandefriheten och att inte verkställa dödsdomar.

Myndigheternas angrepp på landets försvarsadvokater är inte acceptabel. Sverige framför aktivt och konsekvent kritik mot detta till de iranska företrädarna genom löpande kontakter med iranska myndigheter både i Sverige och Iran och genom EU.

Sverige har dessutom uppmärksammat flera enskilda fall där de mänskliga rättigheterna har kränkts, däribland domarna mot Sakineh Mohammadi-Ashtiani och Nasrin Sotoudeh samt bahaiernas utsatta situation. Flera av dessa fall har lett till gemensamma EU-uttalanden och fördömanden där Sverige har varit pådrivande.

Demarcher utförda av EU eller medlemsländerna sker löpande. Det är viktigt att en kanal för samtal med Iran bibehålles, så att vi även framdeles har möjlighet att framföra våra ståndpunkter.

Sverige verkar även för att Iran uppmärksammas i multilaterala sammanhang. Som jag framhöll i utrikesdeklarationen den 16 februari är Sverige en av initiativtagarna till en resolution i FN:s råd för mänskliga rättigheter, vilken föreslår en särskild FN-rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Jag kan försäkra Maryam Yazdanfar att jag även fortsättningsvis kommer att följa utvecklingen i Iran, inklusive situationen för de mänskliga rättigheterna.

Fast man kanske jag kanske ska vara glad? Efter talet om stabilitet i Libyen, menar jag...